Inkallning till mångas förtret

Den här valpen är 7 veckor gammal och har just blivit inkallad av mig. Den var på väg åt ett helt annat håll och hade mat i tankarna eftersom valparna nyss blivit utfodrade i skogen. Kompisarna var redan på en helt annan plats. Min inkallning är svag , nästan tyst och görs bara lite lätt med läpparna, ingen pipa alltså. Ibland lägger jag till ett kom kom eller något. Rösten är varm och vänlig. Valpen kommer i full fart .  Jaja säger du kanske det är ju lätt med en valp. men det är inte självklart alls en valp är ju bara i startfasen ännu.

I flertalet böcker ges rådet att kalla aldrig på en valp om den håller på med något annat. Jag säger tvärt om kalla på den när du själv vill och när du vet att DU kan släppa det du har för händerna och omedelbart hämta den om den inte lyssnar. En valp ska lyssna när man kallar ! Ingen diskussion.

Upprepade kommandon är inte bra, så ser jag på det. Visa dig i stället peta till valpen lite lätt och påminn om vem det var som kallade. Självklart gör jag inte massor av inkallningar i ett kör , men när jag får in valpen så klappas den om ibland och får leka igen , eller nästa gång tar jag upp den och delar bytet den har hittat. förmodligen en pinne eller en kotte eller varför inte en boll. Sen får den springa igen. I andra lägen går jag bara vidare utan att göra så mycket av det.

Allt detta ska sitta kvar hela livet. När valparna lämnar oss kan vi inte påverka längre men det är mitt absoluta råd, inkallning kommer först på listan!

När hunden blir äldre så är detta inget problem om man jobbar på det.

Att hämta hem 

När en jaktsäsong har lidit mot sitt slut, då har hundarna fått lösa en massa saker på egen hand därute. Jag kan inte stå och vifta och ropa under jakterna så som jag kanske egentligen skulle vilja ibland för att korrigera , men det stör. Därvidlag har hundarna blivit lite vidlyftigare och tagit många egna initiativ. Det är bra , de ska lösa saker och ting.

Men det är dags att hämta hem vissa saker när säsongen är över. Precision igen.

Inkallningen behövs i så många lägen. flertalet gånger för att styra om hunden så att den kommer rätt i vind igen eller att den ska få en ny signal. Helst ska jag ha med mig hunden till nästa såt innan alla andra gått på lunch , även om den söker stort och länge. Hunden kan inte alltid lyckas få tag i en fågel och måste avbryta när jag säger till, då ska det räcka med några upprepade korta signaler i pipan. inga skrik och gap.

Om du har problem med att hunden hänger över en apport eller börjar “lajja” därute eller springer ärevarv vid avlämningen , så är inkallningssignalen väldigt viktig men det är ju ingen ide att blåsa den om hunden inte lyder. Om hunden stoppats av någon anledning och behöver kallas hem för att dirigeras om men vägrar att röra på sig då har vi problem igen.

Väldigt ofta ser jag att inkallningen skapar problem och inkallningen följs av en rad olika konstiga läten och till sist hundens alla namn gärna med förarens eget efternamn på slutet .Handbromsen är åtdragen till max och hunden släntrar in i långsamt mak när den själv har lust.

Träna positivt såklart men sänk inte dina egna krav, tänk på att detta är en övning i sig och blanda inte äpplen och päron. Skilj ut det viktiga just nu.

t.