Kompa & det första viltet.

Kompa är snart halvåret ung och det föll sig så att jag hade lite vilt upptaget.

Med gamebagen och kameran på axeln gick vi ut i skogen bakom huset. Kompa skuttade på som vanligt där vid min sida men märkte inte när jag la ut anden bakom mig i en rishög.

Jag vände tillbaka efter en stund och lät henne själv finna viltet i en bra vind, ett rätt långt upptag faktiskt nosen både högt och lågt , hon hade ju ingen aning om vad den där vittringen stod för. Nära rishögen började svansen gå ordentligt och så var det klart. Kompa var inte en sekunds angelägen om att göra annat än greppa och springa till mig. Anden  är ju rätt stor för henne men det vållade inga problem alls, bra grepp och fin avlämning rätt in i kameran som vanligt 

Likadant gjordes med Duva och Kaja på annat ställe, jag ser med glädje hur hon så naturligt gör det en vuxen hund kommer att göra många gånger i sitt liv, söka,spåra,lösa vittringar,vindar,greppa snabbt och direkt hem. Lilla Kompa du fick inte frukosten innan och åt inte upp viltet , jag går nöjd hemåt igen.

Nästa gång är det nyskjutet vilt! Det är det bästa. Inte apporterat av annan hund, inte taget i med min hand.